Jag kan lägga orimligt mycket tid på mina växter.
En gulnad liten kant upptäcks på tre meters avstånd. Ett nytt blad inspekteras från flera vinklar och om någon behöver planteras om kan jag plötsligt frigöra en hel eftermiddag utan minsta problem.
Sedan kan jag gå förbi dammet på en hylla i fyra dagar.
Det är märkligt hur selektiv arbetslusten kan vara.
För det är inte så att jag ogillar att pyssla hemma. Tvärtom. Jag kan putsa blad, klippa bort det som vissnat, flytta krukor mellan fönstren och fundera alldeles för länge på om en växt skulle må bättre med tjugo centimeter mer morgonljus.
Jag tycker bara betydligt bättre om att vårda det som växer i krukorna än det som verkar växa fram av sig självt i hemmets hörn.
Och någonstans där börjar jag förstå tjusningen med hemstädning.
Den som tar hjälp med hemstäd Norrköping köper egentligen inte bara hjälp med dammsugning, badrum och andra återkommande sysslor. Man frigör också en bit av sin egen tid. Hur mycket beror förstås på upplägg och hur ofta man får hjälp, men själva principen är ganska lockande.
Någon annan tar hand om sådant som behöver göras.
Jag får mer tid till sådant jag vill göra.
Det behöver inte ens vara något storslaget. En ledig timme måste inte användas till träning, utflykter eller något annat som ser imponerande ut i kalendern. Den kan lika gärna tillbringas hemma med händerna i en säck planteringsjord.
För mig är det faktiskt avkoppling.
Dessutom har jag växter som behöver mig.
Dammet klarar sig, av någon anledning, alldeles utmärkt på egen hand.